Genom mitt rum på Keio Plaza ser jag rakt in i kontorslandskapen i Tokyos stadshus, vars två huvudtorn har 48 våningar. Från utsiktsvåningen (den 45:e) ser man hus ända bort till horisonten. Vid riktigt klart väder ser man Fuji. Kommungubbarna (medelålders kvinnor är det ont om i Shibuya, de är hemma- eller lyxfruar) kan äta italienskt i sitt utkikstorn både billigare, snabbare och med bättre utsikt än i Keio Plazas källare. Framför hissen står en vakt i uniform och stor mössa och snokar i folks bagage, kanske efter bomber?
Klockan 19.00 slocknar belysningen i hela stadshuset automatiskt, men tänds manuellt några sekunder senare. Uppenbarligen jobbar folk över på varenda avdelning; arbetsmoralen är en helt annan än i svenska kommunalhus.
Nu Bloggar jag bara på www.annabook.nu !!!
15 år sedan
ÅÅÅ, skyskrapor. Jag älskar dem. Häftigt att kunna se Fuji...
SvaraRaderaWow, ser man ända till horisonten? Coolt. Säg till om du åker upp i ett hus där man ser ännu längre. ;-)
SvaraRaderaGrejen är att man bara ser _hus_ ända bort till horisonten, bortsett från några parker. Inte som utsikten från Kaknästornet eller Wenner-Gren Center, där 80% av den mark man ser är "grönområden" och vatten.
SvaraRaderaVafalls, dissar du Stockholm va? Kan meddela att Waterfront building nu är hela 100 (eh, jag menar 10) våningar hög. Och ser ut som en friggebod vid sidan av stadshuset. So much för den "dominansen" av stadsrummet som nej-sägarna oroade sig för.
SvaraRaderaTokyo Metropolitan Government Building kan bara rekommenderas. Gratis att åka upp, dag som kväll. Och därifrån förstår man hur sjukt enormt Tokyo är. Tore: Om du inte åkt upp kvällstid än så gör det. Skön Blade-runner känsla på utsikten...
SvaraRaderaJo, vi var ett litet gäng som åt middag i stadshustornet också, med livemusik. Dyrt men prisvärt.
SvaraRadera