Surprise, surprise

Det program som vi spelar in handlar till stor del om att produktionen utsätter oss deltagare för olika överraskningar inför kameran, för att tittarna ska se hur vi reagerar.

Eftersom vi alla är nyfikna i våra strutar så försöker vi förstås ta reda på så mycket som möjligt i förväg. Till exempel visste vi att vi skulle bo på Keio Plaza, och självklart hade åtminstone jag lusläst deras hemsida. Produktionen ville förstås sätta tv-kameror i nyllet på oss när vi gick in i våra rum, för att visa hur våra hakor skulle falla i golvet när vi såg den imponerande utsikten.

Fast det gick förstås inte att hålla hemligt. I bussen från flyget till hotellet hördes denna dialog ett antal gånger:
Deltagare: "Hur många våningar har hotellet?"
Inslagsproducent: "Det säger jag inte!"

(Nej, jag får inte pengar av Keio för att produktplacera dem. Men det är ett bra hotell. Och städerskorna bugar så de går av på mitten.)

Ett par andra "överraskningar" har vi också varit beredda på. Men några gånger har åtminstone jag blivit rejält paff.

Med andra ord är det ungefär som inspelningen av FCZ. Den stora skillnaden är budgeten.